Hederslösa hantverkare mm
skriven av: annalena kl:14:10, 2011
Fy för Den Lede vad vi ångrar att vi släppte in “skråfällingar” i huset. Finns det något värre än när yrkesfolk skyller ifrån sig och inte kan erkänna att dom har gjort fel? När dom trots UPPENBARA, OEMOTSÄGLIGA BEVIS har gjort fel. Och när dom sedan inte kan rätta till efter sig, utan att den drabbade ska behöva offra all sin tid och ork på att korrigera riktiga IDIOTMISSAR.
Det “roliga” i sammanhanget är att tänka tillbaka på tiden man ännu levde i lyckligt ovetskap om framtidens helvetiska vedermödor, och ännu bara diskuterade en eventuell beställning av sitt kök. På den sorglösa tiden framhöll jag för säljaren att jag har en far som är väldigt duktig på att montera kök och som kan hjälpa oss. Men nej - det här köket är så speciellt att montera så vi ser helst att ni använder vår snickare. Han är såååååååå duktig. Klart att säljaren tyckte det var bättre än att vara “bara” väldigt duktig.
Nu skulle dom allt få tugga i sig sina ord med koskit som pålägg.
Inte nog med att man ansåg att “deras” snickare var myyyyyycket duktigare än alla andra. Han är också mycket dyrare än alla andra. Men det är han värd har vi fått förklarat för oss.
Nåväl, när VI nu tvingas ägna hela helgen åt att montera ner skåp igen för att rätta allt som blivit fel, kommer samma simpla, snikna och lata lösningar i dagen som vilken klåpare som helst kan utföra.
När vi skulle rikta väggarna förra helgen, och vid en EGEN kontrollmätning mot ritning konstaterade att väggen är längre på ritningen än i verkligheten, ringde vi omedelbart till köksarkitekten som varit med snickaren till oss för att mäta och producera köksritningen, och sedan gjort beställningen av köket.
En viss panik utbröt i andra änden av luren, och vi blev tillsagda “-GÖR INGENTING MED VÄGGARNA, SNICKAREN FÅR LÖSA DETTA!!!”.
Så hur löste denne eminente man detta kan man fråga sig?
Jo han kom hem till oss för att montera, och konstaterade mycket riktigt att det beställda köket får inte plats. Jag kan riktigt se framför mig hur han kliade sig i hårbotten och petade sig i örat innan han fick sin snilleblixt; att tillverka ett mindre hörnskåp. Jajamän, då skulle allt lösa sig. Tar bara några veckor att få fram ett sånt skåp, men men vad gör det? Han hade ju inte tid med oss ändå, så han tog med sig skåpet härifrån.
Är det någon som undrar vad som hände med dom sneda väggarna som vi blev tillsagda att inte göra något med, pga att duktige snickaren skulle lösa problemet med utrymmesbrist?
Jo; dom SKET han i. Sen blev det plötsligt vårt fel att att dom var sneda eftersom vi inte uppfyllt vårt åtagande att räta dom. Och med denna skruvade tankekedja komplett skruvade han upp skåpen mot den sneda väggen. Hur det såg ut? FÖRDJÄVLIGT!!!!
Enligt min logik borde hans lösning ha varit att räta väggarna först och därefter ta mått för ett nytt skåp. Men nej; räta väggarna var vårt jobb och det hade vi inte gjort. HUR J-A DUM I HUVUDET FÅR MAN VARA????
Min logik presenterades naturligtvis i efterhand när skadan redan var skedd tyvärr, men nog F-N fanns det ett svar även på detta;
“-Det är ju bara att sätta kilformade passbitar mellan vägg och skåp. Det är ju ett gammalt hus och dom är ju sneda. Man får ju göra så ibland. Det är ingen som ser det.”
INGEN SOM SER DET???? En blind höna kan se det!!! Han får vårt kök att se ut som lustiga huset och lyckas förklara sig som att det är någon slags BONDROMANTIK han har skapat åt oss!!!
Nu var gränsen nådd, och min vrede kokade över. Nu ska det bli ordning på saker. Fram med hedern och slut med klåpandet.
Så vad händer nu denna helg som vi hade planerat att koppla av lite?
Jo, för att rädda landets bästa snickare har fredagskvällen ägnats åt att montera ner skåpstommar, såga och bryta bort panel, hacka bort betongen innanför panelen och slutligen med diverse olika verktyg ta ner tjockleken på timmerväggen innanför. Detta för att köket ska få plats.
Lördagen ägnas åt (förutom min HÄTSKA skivelse) att ta ner ytterligare flera skåp och räta fönsterväggen så vi slipper dom kilformade bondromantiska passbitarna.
VARFÖR gör VI allt detta hästarbete? Jo, för att arkitekten VILLE INTE LÄGGA PENGAR på att tillverka ett nytt mindre hörnskåp (kanske skulle det nagga provisionen i kanten). Och snickaren då? Kunde inte han gjort något för att reda ut sin sörja? Nej naturligtvis inte. Förstås. Vad kan man begära av en hederlig yrkesman egentligen? Man kan väl inte var hur krävande som helst?? Eller??? Han skulle åka bort i helgen och ha det skönt. Så synd att vi också hade tänkt att göra det.
Nåväl; inget ont som inte har något gott med sig. Nu fick vi iallafall chansen att upptäcka fusk och genvägar som denne specialduktige man ägnat sig åt i vår frånvaro. Så nu får han ju möjligheten att rätta till detta iallafall.
Allt har sitt pris, och fortsättning följer.
1 Oktober , 2011 klockan 17:07
*suck* Ja, vad annat skulle jag kunna säga! Det är snart så att man inte kan lita på någon, utan allt får man göra själv. Jag hoppas verkligen att köket kommer att vara fint, när det väl sitter som det ska åtminstone. Man kan tänka mig att du svär lite under den första tiden… varje gång du sätter in din fot där. Puhhhhh!
Själv blev jag tvungen till att byta diskmaskin för en tid sedan. Köpte en i exakt samma storlek, så att det inte skulle bli några problem. Leveransen kom, på utsatt tid och allt… Montören satte i gång och meddelade sedan att maskinen inte “får plats” och var på god väg för att ringa till en av sina kompisar som är snickare, för att fixa till utrymmet.
Jag blev nästan tokig, hämtade måttbandet och bad honom att kontrollera problemet. Ja, du gissar rätt: Det fanns inget problem. Maskinen PASSADE, men dumskallar är alltid dumskallar.Så är det…!
Hoppas att du trots allt elände får några sköna stunder också och kan koppla av lite.
Kram
1 Oktober , 2011 klockan 19:01
Ja nu till kvällen får det bli lite avkoppling i allafall. Det mesta är åtgärdat såhär långt, men timmerväggen får han banne mig rikta själv nu utan en krona för besväret.
Du har helt rätt i att man snart inte kan lita på någon. Det kvittar vilken yrkesmänniska man vänder sig till och oavsett ärende, så nog sjutton är det något som strular.
En försäkringsersättning som ska utbetalas; allt görs för att slippa.
En hantverkare oavsett kategori som ska utföra något; fattar inte uppdragets omfattning, skitar ner och har problem att leverera rätt kvalité.
En bil som lämnas in; i bästa fall är nästan allt åtgärdat, i sämsta fall har man fått ett nytt fel på köpet. Och så fortsätter det.
Ett oerhört retsamt faktum är att dom flesta sedan ska skylla ifrån sig och slingra sig undan sitt ansvar. Tänk om man ändå kunde lösa precis exakt allt själv så man kunde slippa ha med före detta skoltrötta dumskallar att göra. Vet att jag uttrycker mig väldigt starkt just för tillfället, men man får nog tillsist. Det är ju alltid likadant när man tvingas anlita hjälp. Inte ens de enklaste av instruktioner går att fatta, som t ex ge inte min hund något godis. Nog sjutton får hunden godis ändå. Nåväl, nu ska vi ta kväll. Jag önskar dig också en trevlig kväll.
Kram
18 Januari , 2012 klockan 20:49
[...] hittade Anna-Lenas blogg med ett inlägg om, låt säga, visst missnöje med en hantverkare. Kommunikation och att skapa en [...]
[WORDPRESS HASHCASH] The comment’s server IP (69.170.134.38) doesn’t match the comment’s URL host IP (74.200.243.251) and so is spam.